Vintern intog vårt avlånga land och Selma har suttit på fönsterbänken och nyfiket tittat på de vita flingorna som virvlat förbi. Jag tyckte att hon skulle få känna på hur det kändes att gå ut, hon visar sin nyfikenhet varje gång Lovis har varit ute och hon har tagit med lite snö in. Sagt och gjort, selen krånglades på och sen öppnade vi dörren. Hon var ganska så avvaktande till en början men sen verkade hon tycka att det var ok.
Lovis, vår hund, tyckte att det var väldigt orättvist att Selma fick vara ute men inte hon så hon stod i hallen och gnydde. Jag tänkte att det går väl bra att släppa ut henne samtidigt, de är ju kompisar. Det tyckte inte Selma som förvandlade sig till en "Tudorkatt".
Nu har det fallit än mer snö, Selma ligger lugnt på fönsterbänken och tittar. Hon verkar vara nöjd med det, och det är ju tur för om hon gått ut nu hade nog bara svanstippen synts på henne.




